Mår som jag förtjänar, åh det är så synd om mig. Jag faller, kan den jädrans hosta tortera någon annan. Jag blir tokig.

Det känns märkligt att vara hemma men ändå skönt på sätt o vis. Fast Idag skulle vi gå igenom marmorering. Något som jag länge har väntat på. Usch ja. Så kan det bli. Har ingen ork, samtidigt så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Min kära man är på rymmen med jobbet och min älskade son springer långa loppet i lägenheten. Lång hall så klart är det roligt och springa ett varv eller två. Snurra med kontorstolen och samtidigt sparka till mig kan också vara roande. Inte för min del men för pågen.

Har inte hänt så mycket under lovet, varit mest seg och krasslig, min man kallar det för mansförkylning. Ah det är det nog, haha. Nä, idag är det tycka synd om mig dagen och nu blir det mys med sonen min.
 
XOXO

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej